Att Sverige alltid varit möjligheternas land har jag alltid vetat. Att Sverige skulle bli landet som startade möjligheten för Brasilien, för hela Sydamerika och Afrika, att ladda upp med supermoderna stridsflygplan, var en inhuman vändning som ger mig anledning att fundera över Sverige.
Nu startar krigslekar på högsta tekniska nivå. Lekar som snart är verklighet.
Kan någon klok person förklara varför Sverige hamnat i denna situation?
Jan Ängmo

CANCERN= kroppens kamp mot toxisk förändring av arvsmassan.

Inledning

Då cellen delar sig på ett onormalt sätt kallas den för cancercell.

 

Genom att känslomässigt vända på hur jag normalt ser på cancer har jag fått en helt ny syn.

I mina tankar skapar jag en förklarande modell av vad som kan ske i kroppen då en cell blir cancer. Förklaringar till olika cancerformer uppkommer hela tiden då jag anstränger mig.

     Det blir liksom en naturlig väg för kroppen att reagera. Men varför?

I litteraturen kan man läsa att forskningen vet, att en cancercell uppstår då en fiende har trängt in i cellen och orsakat en mutation på DNA. Kroppens normala immunsystem har inte kunnat kämpa ner fienden.

     Fienden definieras som ett antal olika, på cellen, belastande omständigheter.

     Exempel: Strålning, luft och vattenföroreningar, rök, cadmium, benzopyren, alkohol, kemikalier, syntetiska ämnen, fria radikaler, hormoner, pesticider, fungicider, dioxin, plaster, E-medel i maten, m.m. Alla mer eller mindre toxiska och ska inte finnas i vårt blodomlopp.

     Alla människor som köper ost, smör, mjölk, korv, m.m. får giftiga ämnen med sig ner i magen, alltså dagliga intag.

     Kemiska bekämpningsmedel mot skadeinsekter och sjukdomar är tillåtna och de används allmänt. Spridning sker från luften och de giftiga ämnena följer druvan in i vineriet och ner i flaskan, genom strupen ner i magen, ut i blodet.

     Vi hoppas att kroppens reningsanordningar ska ta hand om de giftiga ämnena. Och så sker nog i de flesta fall, men alla människor äter inte lika mycket, har inte samma kroppsliga motståndskraft, har inte fått ärva lika genetiska villkor.

 

Cancern en olöst gåta

 

Min beskrivning av cancern så här långt är vetenskapen ense om.

     Forskarna kan följa cellernas kromosomförändring (mutation) i laboratoriemiljö, filma cellers delning online. Man kan påverka förloppet med mediciner eller terapi, till och med stoppa cellförändringar genom att döda cellen. 

     Men varför cellen börjar dela sig finns inget svar på. Det finns inte heller teorier eller hypoteser att finna i det allmänna biblioteket. Det tycks vara så att forskarna är inriktade på att bromsa alt. döda cancern. Inte lika mycket energi satsas på att förstå varför den uppstår.

 

Belastande omständigheter

 

Man brukar säga att den moderna människan är 2- 300000 år och hade sitt ursprung på Afrikas östkust.  I den naturliga miljön som människan levt i fanns inte några belastande omständigheter. Livslängden bestämdes av naturliga faktorer som tillgång på mat, klimatet och predatorer.

     Cancerns förekomst liksom de belastande omständigheterna är 100 år i runda tal.

 

 

En teori

    

I livsfunktionens desperata stund, då cellen är hotad, utför kroppen ibland märkliga manövrer. Det finns många exempel på det. Tänk om cancercellen är en effekt av kroppens metod att försvara sig mot en fiende som nedkämpat eller kringgått kroppens normala immunförsvar. Virus, bakterier och baciller kan kroppen bekämpa.

     Tänk om hjärnan ger signal till ”en sista avgörande strid” mot en oidentifierad fiende.

     Genom nervsystemet (signalsubstans) ges cellen order att växa till dubbel storlek och dela sig, samtidigt som fienden blir halverad i vardera cellen men fortsatt under kontroll.

     En ”utspädning” av antal fiender i cellen blir resultatet och detta skapar en livsuppehållande tid. Intelligent krigföring kan man säga, och typisk människan.

     Utspädningen blir större ju fler delningar och ju mer tillväxt som sker. Hjärnan signalerar bekämpning genom delning så länge fiender finns i cellen. Mer aggressiv tillväxt ju häftigare fienden anfaller cellen. Det blir till slut en omöjlig kamp ty fiender bara fortsätter att angripa celler då de belastande omständigheterna kanske inte undanröjs. Kroppen hinner inte anpassa sig till de nya fienderna som uppträder i vår omgivning. Kroppen känner inte igen de främmande syntetiska substanserna, ofta kolväteföreningar, och försöker modellera sitt DNA för att anpassa sig men matchar inte cancercellerna, de onormala, som växer i den slutliga kampen. Arvsmassan blir också påverkad i denna förändringsprocess och blir mer eller mindre bärare av fiendens substanser.

     Cancertumören som måste ta tillväxtnäring från sin omgivning för att späda ut fienden, växer till slut in i organ som är livsviktiga. Livet kan inte räddas.

     Mindre farliga fiender förorsakar en långsammare bekämpning. En s.k. gynnsam tumör uppstår.

     Kanske är de så kallade ”ofarliga tumörerna” exempel på fiendebekämpning genom celldelning, där kroppen lyckats segra och cellens fiendesubstans utspätts till nästan 0-nivå och renats eller nästan renats och där hjärnan signalerat ”stoppa delningen”, tills vidare.

 

Jag vill med denna beskrivning ge en mer filosofisk modell som kan ge forskningen en ny infallsvinkel. Forskning kring hjärnans bidrag i cancern.

Frågor uppstår:

     Kan cancertumören stoppas med signaler (terapi) genom vårt nervsystem?

     Är det i så fall önskvärt eller ska cancern bekämpas på annat sätt?

     Faktum kvarstår i all händelse: Varför tillför vi kemiska substanser, mer eller mindre giftiga, till vår mat? Varför andas vi oren luft, luft som är godkänd av myndigheten.

 

Den förklaring jag kan se, finns hos oss själva.

 

Genom att fastställa lämpliga nivåer på de olika kemiska ämnena som den kemiska industrin framställer i rasande takt för det ene eller mot det andra, och lämpliga nivåer på luftföroreningar, skapas ett industriutrymme som ger en enorm statsekonomisk tillväxt.

Jag vågar påstå, att om den kemiska industrins framväxt hade uteblivit, den fyller ungefär 100 år, hade samhället befunnit sig på 1910 års utvecklingsnivå.

Därmed menar jag, att vi inte ska lägga skulden för cancersjukdomarna på annat än vårt eget fattade beslut i varje situation. Cancern är en kulturbetingad sjukdom enligt min mening, och vi tar dagligen beslut om billig mat med tillsatser eller dyr mat utan tillsatser

 

Jan Ängmo